Del två i serien kring de vanligaste orsakerna till hur det kommer sig att vissa av oss utvecklar beroende för alkohol medan andra inte gör det, trots att de också dricker.
Trauman
(Definition enligt Svensk Ordbok: Svår psykisk påfrestning av chock, sorg eller dylikt. Även: skada eller sår som uppkommit genom yttre våld.)
Först och främst vill jag betona att jag inte har kompetens inom traumabehandling. Men, i mina möten med klienter ser jag väldigt ofta ett samband mellan traumatiska upplevelser tidigt, eller för all del även senare i livet och ett problematiskt förhållande till alkohol.
Att utsättas för psykiskt och/eller fysiskt våld och övergrepp (eller att se andra, kanske närstående, utsättas för det) sätter djupa känslomässiga spår i vilken människa som helst.
Trauman kan uppstå efter exempelvis misshandel, våldtäkt och andra sexuella övergrepp, fatala olyckor eller upplevelser av krig och dödande. Det kan också ha sitt ursprung i mobbing eller en särskilt påfrestande skilsmässa eller förlust. För att nämna några.
Det är svårt att bortse från de konsekvenser sådana oerhört smärtsamma upplevelser har för vår förmåga att fungera emotionellt stabilt. De lämnar oss ofta med konstant rädsla, en låg eller obefintlig självkänsla (vår förmåga att se vårt eget värde), ångest och oro och vår förmåga att sätta hälsosamma gränser.
Är det då så konstigt om t.ex. alkohol får en så stor plats längre fram i livet?
11 november 2024