Det finns en rad olika skäl varför somliga blir beroende av alkohol snabbare än andra.
I en serie tänkte jag ta upp de vanligaste orsakerna till hur det kommer sig att vissa av oss utvecklar beroende för alkohol medan andra inte gör det, trots att de också dricker.
En vanliga uppfattning är att det (enbart) handlar om gener och/eller att man är född med en särskild „beroendepersonlighet“.
Personligen är jag inte helt övertygad av det sättet att tänka. Gener kan absolut spela en viss roll, men jag tror inte att det enbart är en fråga om vårt genetiska arv, eller en bestämd personlighet.
Även om det inte är ovanligt att barn till alkoholister också utvecklar alkoholberoende, finns det många som „fastnat“ trots att alkohol inte var ett problem i deras familj.
Vår nedärvda DNA-kod måste pả ett eller annat sätt triggas att skapa förutsättningar för ett framtida alkoholberoende och det tror jag främst sker i kombination med olika faktorer.
Gemensamt för alla som blivit beroende av alkohol är: de har druckit tillräckligt mycket alkohol under tillräckligt lång tid.
Ett av de vanligaste skälen (fler följer i kommande inlägg):
En otrygg uppväxt
Den som växer upp med känslomässigt omogna föräldrar är sämre rustade att i vuxen ålder ta hand om sig själva på ett sunt sätt. De har kanske behövt tassa på tå, „känna in“ situationer och stämningar, de har inte tillåtits att ha vissa känslor, de har tvingats vara förälder till sina föräldrar (eller syskon). De har fått, eller tagit på sig, ett alldeles för stort ansvar för andras välbefinnande.
Kort sagt, de har under sin barndom tvingats anpassa sig för att skapa den “harmoni” de själva berövats. En överlevnadsstrategi.
Detta leder ofta till känslor av otillräcklighet, att inte duga. Till låg självkänsla (att inte se sitt eget värde, oavsett prestationer) eller till svårigheter att sätta hälsosamma gränser.
Är det då så konstigt om t.ex. alkohol kan få en så stor plats längre fram i livet?
8 november 2024