Jag närmar mig slutet på min semester den här sommaren. I juni hade jag en första runda med två veckor som jag tillbringade i Sverige.
Firade midsommar, taktältade och fyllde sextio.
Inför den här sista tvåveckorsomgången såg jag fram emot att bara få gå hemma och skrota men också att få ägna tid åt att skapa ett nytt program som jag har velat göra sen förra sommaren. (Jag kan skriva mer om prokrastinering längre fram – om jag inte skjuter upp det.)
Så här såg mina föreställningar ut, inför semestern:
- Jag har gränslöst med tid
- Sambon kommer att vara ute på sitt håll större delen av tiden så jag kommer att kunna jobba ostört med mitt program i nästan två veckor
- Jag ska läsa en hel hög böcker
- Jag ska lyssna på en massa missade podavsnitt så att jag är up-to-date inför hösten
- Jag ska förbereda marknadsföringen för höstens gruppcoachning
- Jag ska lägga ut så många briljanta inlägg på Instagram så att jag knäcker algoritmerna och blir viral.
Inget av det här blev av.
En sak gjorde jag som förändrade hela min inställning och faktiskt räddade de här veckorna från mental härdsmälta och sannolik skilsmässa. Jag gick på ett yinyogapass med temat “släppa taget”.
För min man har visserligen varit borta då och då men inte alls i den utsträckning jag hade tänkt mig. Nu råkar han bo här och har, precis som jag, rätt att njuta av sin ledighet och få gå här och drälla han också.
Jag släppte taget om idén att få “ostörd arbetstid” på vår gemensamma semester. Var någonstans missade jag att syftet med ledighet är att inte jobba?
Jag har läst ut en bok (men den var tjock!) och det är helt okej. Högen med olästa böcker går ingenstans.
Jorden fortsätter att snurra även om inte jag följer vartenda avsnitt i varenda podcast jag tror att jag borde lyssna på. Har inte lyssnat på någon, och det är helt okej.
Och min gruppcoachning? Tja, jag kan ju testa att nämna det i förbifarten i de kanaler jag arbetar med så får vi se vad som händer.
Instagram. Suck. För en tid sen uttryckte jag explicit att Instagram inte får använda mitt konto för sitt AI-insamlande. Jag straffades på en gång, verkar det som, för mina inlägg visas numera bara för en handfull scrollare. Men ärligt talat, jag struntar i det!
Jag är nöjd med den växande skara nyfikna som hittar till mig och jag bygger hellre min verksamhet långsiktigt än på Metas nyckfulla plattformar.
Det hände någonting när jag tillät mig själv att släppa taget och låta mina uppblåsta förväntningar anta lite mer rimliga proportioner.
Det blev lättare. Att inte förföras av idén att flit och produktivitet är det högsta och ädlaste målet.
Skönare. Att våga lyssna inåt och lita på att det kommer att bli bra.
Friare. Att själv bestämma vad jag får släppa taget om.
Och det är liksom kärnan i det jag kallar mindset shift. Ibland kommer det spontant, ibland kommer det efter ett medvetet beslut.
Vilket beslut behöver du fatta i ditt liv just nu?
8 augusti 2025