“Du har verkligen blivit pinsamt tråkig sen du slutade dricka!”
Ville en inre röst övertyga mig om när jag nyligen var på besök hemma i Sverige.
Och jag var snubblande nära att svälja betet.
För efter tre, fyra dagar kände jag mig trött och urlakad och ville helst bara glo på TV och gå och lägga mig tidigt.
Men man åker ju inte till Sverige för att titta på TV, eller hur?
Grejen är, när man bor utomlands blir de korta besöken i hemlandet ofta detaljplanerade och den här resan var inget undantag.
Som brukligt flängde jag runt från frukost med den ena till lunch med den andra och vidare till någon trevlig kvällsaktivitet med den tredje.
Härligt.
Uppfriskande.
Prat.
Känslor.
Kläm in lite shopping så är det späckade schemat fulländat. (Obligatorisk shopping för mig: en bunt pocketböcker, Västerbottensost, ansjovis och finsk lakrits).
Samtidigt som jag älskar att återse dem jag saknat och längtat efter märkte jag att alla intensiva möten tar på mina krafter.
Där och då slår den hårda, dömande rösten till.
“Förr pallade du minsann att sitta uppe till långt framåt småtimmarna. Då var det drag på Fröken Gustavsson. Nu gäspar du redan innan Rapport är slut. Erbarmligt!”
Och på något konstigt sätt gjorde jag kopplingen till alkohol.
Att allt är mycket roligare med alkohol. Att jag är mycket roligare med alkohol.
Fast vid närmare eftertanke är det väl inte så konstigt.
Min hjärna har fortfarande en djupt inpräntad bild av hur mina besök till Stockholm brukade se ut när jag fortfarande drack. Hur alla resor såg ut!
Nu lyckades jag stoppa den mentala nedbrytning som den här inre rösten försökte sig på och kunde rikta tankarna åt ett annat håll.
Det var väl självklart att jag var trött!
Jag är inte van vid så mycket fysiskt umgänge med folk!
Jag har också förstått att jag inte alls är den där extroverta sällskapspinglan som älskar att glida runt och frottera sig med kända och okända så fort tillfälle ges.
(Kanske en efterkonstruktion, men i dag gissar jag att jag gillade att göra det för att det gav ett socialt accepterat skäl att dricka.)
Jag är i själva verket introvert och måste få ladda mina batterier i enskildhet mellan varven. Annars fungerar jag inte.
Till sist, jag har blivit äldre och klokare. Det är få saker jag uppskattar mer än god sömn i dag, kanske för att jag har blivit äldre men framför allt för att jag har blivit bättre på att lyssna på vad min kropp behöver.
Så nej, jag är inte tråkigare för att jag inte dricker alkohol längre.
Det utesluter förstås inte möjligheten att jag blivit tråkigare av andra skäl men så långt sträcker sig inte mitt filosoferande i dag.
Min slutsats: Det blir inte tråkigare när man slutar dricka.
Det blir annorlunda. Oftast bättre.
Och faktum är att jag tycker jag är helt okej — trots att jag inte dricker! 😉
24 augusti 2026