Jag hör till dem som förespråkar att vi med gott samvete kan skrota ordet „alkoholist“ som jag anser bara gör anspråk på att dela upp människor i vi och de, „normala och alkoholister.“ Det är en stämpel som dessutom sätter fokus på människan och inte där det hör hemma, på substansen. Det är alkoholen som är problemet, inte människan! 
Ordet „alkoholist“ och de negativa associationer det kan framkalla, kan göra att många väntar alldeles för länge med att göra något åt sin situation. Vi jämför oss gärna med andra och så länge vi inte tycker att det är så illa, eller att vi åtminstone inte beter oss så illa som den och den, så kan vi lugnt fortsätta som förut.

Problemet är att beroendet kommer smygande och det är nästan omöjligt att sätta fingret på exakt när ett trevligt, „normalt“ drickande övergår i beroende.

Väldigt många dricker dessutom vanemässigt, utan att reflektera över att det skulle vara ett problem eller så ser de inte sambandet mellan sin alkoholkonsumtion och den trötthet, irritation, stress, självförakt, nedstämdhet eller ångest de ofta upplever.

Jag önskar, av hela mitt hjärta, att alla som vill granska och kanske ifrågasätta sitt drickande ska kunna göra det utan att stämplas som „alkoholister“.