“Slutat röka? Grattis!”
“Slutat dricka? Varför det, har du problem, eller?”
När någon slutar röka eller snusa eller drar ner på sin sockerkonsumtion överöser vi dem med lovord och hejarop. Den som däremot får för sig att inte dricka en giftig, cancerframkallande substans måste ofta försvara sig.
Som om man är skyldig att ingående förklara varför, eller hur länge man tänker avstå från alkohol (för det kan ju inte vara tal om någon längre period!), eller om det „har hänt nå’t“!
Och vi skulle väl aldrig försöka få någon som precis har slutat röka att ta en cig? Eller köpa en hink smågodis till den som vill skära ner på sötsaker? Men att försöka truga på en ett glas verkar vara helt okej, även om man uttryckligen sagt att man inte vill ha.
Absurt.
Sanningen är nog den att många känner sig provocerade när någon bryter mot ett allmänt accepterat och hyllat förhållningssätt till alkohol. Och vem vet, kanske är de innerst inne oroliga för sin egen relation till alkohol?
Om ditt beslut att dricka mindre, eller inte alls, ständigt ifrågasätts så stå på dig! Du har ingen skyldighet att förklara någonting och du bestämmer själv hur mycket eller litet du har lust att berätta för omgivningen.
„Jag gillar att gå mot strömmen!“ (blink, blink) är ett bra svar.
Så fortsätt du!
11 juli 2024