Har du varit med om att minnen från förr plötsligt dyker upp bara du hör en viss sång eller ett särskilt ljud, eller känner en bestämd doft eller smak?
Det kan poppa upp närsomhelst och ibland är det härliga minnen som väcks till liv, ibland mindre trevliga minnen. För mig är t.ex. ljudet av kluckande vatten mot stenklippor och solvärme på bar hud en fysisk påminnelse om 70-talets ljuvliga och bekymmerslösa somrar i Stockholms skärgård.
Säkert finns det något fint namn på det här fenomenet, men låt oss kalla det sensoriska minnen, eller sinnesminnen. Och det är inte bara just minnen som kommer upp till ytan, utan även de känslor vi förbinder med upplevelsen.
Vad kommer våren och sommaren med?
Sol. Värme. Ljus. Fågelkvitter. Grillat. Trädgård. Syréndoft.
Massor av sånt vi kan lagra som minnen i kroppen.
En klient som deltog i en grupp jag coachade i höstas beskriver att hon tycker det är rätt jobbigt just nu, trots att hon har varit lyckligt alkoholfri i flera månader.
För allt bara skriker: VIN PÅ BALKONGEN. NU!
Hon är inte den enda. Det är många som tycker att just våren och sommaren är påfrestande om man försöker dra ner på eller sluta dricka helt. För nästan allt förknippar vi med alkohol, medvetet eller undermedvetet, och det är bara sköna associationer. Aldrig det sunkiga och fula.
Det är svårt!
Jag ska erkänna, även jag drabbas av det här fenomenet då och då. Det kan räcka med att gå förbi en uteservering för att Aperol Spritz-nerven yrvaket ska börja spritta. Och ljudet av en bildörr som stängs och en pickup som avlägsnar sig är en tyst signal till mitt undermedvetna att nu är du ensam. Sambon har åkt och det är bara att plocka fram vinflaskan och hälla upp.
Men, och jag tänker att det här är själva grejen, i dag vet jag att det bara är ett sånt där sinnesminne. Det är bara en signal, inte ens en trigger. (En signal är förstadiet till en trigger, dvs det som kan utlösa ett sug efter alkohol.)
Jag behöver inte reagera på signalen (som jag gjorde oreflekterat i så många år). Jag kan torrt konstatera att det är just en signal och så är det inget mer med det. Och det här blir enklare ju längre tiden går och dessutom kommer de här signalerna mer sällan ju längre vi varit alkoholfria.
Om du känner igen dig och tycker att det krävs extremt mycket viljekraft att hålla emot just nu kan du komma ihåg det här.
Hjälper inte det kanske något av det här fungerar:
- Gå tillbaka till varför du ville förändra ditt drickande över huvudtaget. Påminn dig om dina varför!
- Spola fram filmen och föreställ dig hur det kommer att bli om du a) väljer att dricka och b) väljer att låta bli. Vilken variant känns mest tilltalande?
- “Det är inte det du går miste om utan det du vinner!” En devis som står sig, om du frågar mig. Sörj inte att alkoholen inte är med i bilden längre, var glad för det du får istället!
- Fundera över hur du vill må i morgon och handla utifrån det.
- Byt ut innehållet i glaset mot ett alkoholfritt alternativ och njut av samma ritual, måltid, plats, väder eller umgänge.
Låt inte en alkoholhaltig vätska få avgöra om en upplevelse är lyckad eller inte!
Kom ihåg, det är inget fel på dig om du tycker att det är jobbigt att tackla alkoholromantiska minnen. En vacker dag kommer det nya bli det normala!
6 maj 2025