“Ping!”
Ungefär så kan det kännas när alkoholen från den första efterlängtade klunken går ut i blodet.
En varm, härlig känsla som sänker sig som ett lugnande bomullstäcke över en…
Ruset. Lullet. Myset. Kanske ett pirr.
Kanske lycka.
Om du tänker efter är det exakt den här upplevelsen som är anledningen till att folk dricker överhuvudtaget. Och det är exakt den här upplevelsen vi försöker upprepa när vi tar en klunk till. Och en till.
Vet du vad som är så sorgligt? Den kan inte upprepas! Klunk nummer två kan visserligen kännas rätt skön den också precis som hela det första glaset, möjligtvis även det andra. Men sen går det inte längre. (Om du testar “mindful drinking” någon gång kommer du själv lägga märke till det här bortsedda fenomenet.)
Det vi upplever som snudd på euforiskt är ingenting annat än en kemisk kidnappning av hjärnan och det har väldigt lite med äkta lycka att göra.
Låt mig förklara vetenskapen bakom den där ping-känslan:
- Med alkoholen översvämmas hjärnan av feel-good-ämnen som dopamin (aktiverar bl.a. vårt belöningscentrum) och endorfiner (naturligt smärtstillande).
- Alkoholen stimulerar signalsubstansen GABA som aktiverar vårt parasympatiska nervsystem och gör att vi känner oss lugna. Oro, stress, ångest och självtvivel dämpas.
Åtminstone för ett liten stund…
För det alkoholen ger, tar den snart tillbaka.
Lyckoruset vi känner vid första, andra glaset håller i sig i ca 20-30 minuter, alltså den tid det tar för alkoholen att gå ut i blodet. Eftersom hjärnans främsta uppgift är att hålla oss vid liv blir det nu högsta prioritet att försöka kompensera för den obalans som alkoholen skapat:
- Alkoholen påverkar våra kognitiva förmågor i prefrontala cortex negativt och vi blir sämre på att fatta vettiga beslut, förutse konsekvenser, kontrollera impulser och tänka rationellt. Det är då vi säger och gör de där sakerna vi så bittert får ångra efteråt. Om vi minns dem…
- …för alkoholen påverkar även hippocampus, som är en viktig del av vårt minnessystem. Luddiga minnen, minnesluckor och blackouter är resultatet.
- Den onaturligt höga nivån av dopamin klingar av och kvar blir mindre än vad det var när vi började dricka. Det som var så kul, härligt och najs går över i ledsenhet och irritation när kvällen lider mot sitt slut. Jo, jag har snäst åt min sambo alldeles för många gånger när jag druckit.
- Sömnen tar stryk. Även om du somnar (som en stock) och sover i åtta timmar lider både REM- och djupsömnen svårt, även av måttliga mängder alkohol. Det, i kombination med alkoholens uttorkande effekter, gör att du vaknar allt annat än utvilad, kanhända även med huvudvärk…
- …och kanske lite ångest eftersom stresshormoner som kortisol och noradrenalin skickas ut i kroppen för att motverka alkoholens sedativa, eller dämpande, effekter. Förresten, de är kvar i systemet mycket längre än alkoholen.
När det började gå upp för mig att den där “lyckan” bara var kortvarig och dessutom följdes av ett långvarigt tillstånd av trötthet, seghet, ledsenhet och inre stress var det lättare att skifta mitt synsätt.
Vad skulle jag med alkoholen till, egentligen? Ville jag ens ha kvar den i mitt liv?
Om du tycker att det är tufft att släppa taget om alkoholen för att du känner att den skänker viss lycka är du absolut inte ensam! Men när du förstår vad alkoholen verkligen gör med dig, på alla plan, kan du inte längre bortse från den kunskapen.
Vad är det du behöver, och förtjänar i stället?
25 mars 2025