Många jag träffar, både i privat coachning och gruppcoachning, berättar om hur tungt det kan kännas när euforin efter den första tiden utan alkohol har lagt sig.
När vi börjar resan mot ett liv med mindre eller ingen alkohol alls, är vi ofta upprymda av glädjen det innebär att slippa tänka på alkohol, att slippa vakna trötta och sega, att plötsligt vara klartänkta och fokuserade och med mer energi. Alla de här effekterna kommer nämligen relativt snabbt, redan efter en eller ett par veckor.
Sen händer något. Efter en tid är det som om luften går ur den där lyckobubblan och vi seglar ner mot marken, kraftlösa och nedslagna.
“Var det här allt?”
Plötsligt står vi där, hudlösa och oskyddade utan vår “vän” alkoholen som tidigare alltid kommit till undsättning när livet känts motigt.
Det här är så otroligt vanligt och jag skulle faktiskt beskriva det som ett slags sorgearbete. Vi behöver sörja förlusten av det som så länge varit en tröst, en källa till glädje och kanske även ett naturligt smörjmedel för socialt umgänge. Trots att vi vet att skilsmässan är det enda rätta.
Ofta väcks en rädsla att ens klara av att leva ett liv utan alkohol. Tvivel och osäkerhet om vi överhuvudtaget är på rätt väg. För en del blir de här envisa tankarna förlamande och svåra att ta sig ur.
Det är klart att det gör ont!
Men vet du, i själva verket är det här ett mycket sunt tecken på att du verkligen är på rätt väg! Det är ett tecken på att du börjar släppa taget om många av de förskönande föreställningar du haft kring alkohol.
Det hör till och är en del av processen! Och det kommer att gå över! Tro mig!
En annan sak som jag tror spelar roll är idén om att vi alltid ska må bra. Det är en lögn som vi förletts att tro på och som är så svår att släppa taget om. Sanningen är att det är få, om ens någon, som är konstant lyckliga och tillfreds med livet!
Om du känner igen dig i det här gäller det att stå ut med obehaget, att tillåta dig att försiktigt kliva ur din komfortzon för att ge plats åt alternativa tankar som är lika sanna, eller sannare, än dem som säger att du inte kommer att klara det.
Det kan låta så här:
Det här är jobbigt men jag gör så gott jag kan och det är bra nog. Jag väljer att lita på att jag inte kommer fastna i det här i all evighet, för jag har klarat svåra saker förut. Om jag tänker efter kan jag faktiskt se vilka framsteg jag gjort hittills och dem är jag stolt över! Jag ser fram emot att komma vidare, även om det känns tungt just nu.
Kan du skifta dina tankar på det sättet kommer dina känslor också att förändras. Och när dina känslor är behagligare kommer även ditt beteende att följa med i svängarna så att du får lättare att avstå från att göra sådant du innerst inne inte vill.
Du fixar det här!
13 mars 2024