Även om du inte själv upplever att du har problem med alkohol slår jag vad om att du har personer i din omgivning som har det. Vi behöver inte gå särskilt långt för att hitta en å annan som förmodligen tittar litet för djupt i glaset.
Ibland är problemen uppenbara, i andra fall kanske vi bara anar. Hur det än är slits vi mellan en önskan att hjälpa och en rädsla att klampa in på minerad mark. Oftast tassar vi runt problemet av den enkla anledningen att vi inte vet vad vi ska göra eller säga.
För den som inte har utvecklat alkoholberoende är det praktiskt taget omöjligt att förstå hur en person “frivilligt” kan ägna sig åt något som är så påtagligt destruktivt och som kan ha så förödande följder.
Men vet du vad, inte heller den som dricker förstår det här! Visst låter det paradoxalt? I en livesändning på Instagram den 26 juni förklarar jag det här fenomenet närmare (titta gärna på inspelningen på YouTube här).
Så hur kan man närma sig någon man misstänker har problem med alkohol? Och hur kan man inleda det där första, svåra samtalet?
Empati – aldrig dömande!
Du behöver förstå att den här personen inte har valt att bli beroende av alkohol, även om det utåt ser ut som om hon eller han väljer att dricka på ett för dig obegripligt sätt. Du kan utgå ifrån att personen innerst inne är medveten om sina problem, trots att ni kanske inte pratar öppet om dem. Och du kan vara helt säker på att hon eller han plågas av djupa skam- och skuldkänslor, ångest och ett stort mått av självförakt.
Undvik att spä på de här känslorna genom att till exempel berätta hur du själv lider av situationen. Det kan vara svårt, särskilt om du verkligen påverkas negativt, men det leder bara till ännu mer stress och, sannolikt, mer drickande.
Du behöver heller inte gå in på hur mycket eller hur ofta personen dricker, eller för den delen jämföra med din egen eller andras konsumtion. Kom ihåg, det här handlar inte om dig!
Erbjud en trygg plats
När du visar medkänsla och empati, vilket för övrigt inte är samma sak som att du gillar läget, känner sig personen trygg med att öppna upp för samtal kring problemen. Om du är påläst om hur alkohol förändrar hjärnan är du bättre rustad att skilja på fakta och dina egna personliga behov eller känslor.
Fokusera på alkoholen, inte på personen!
Dela med dig av egna erfarenheter
Om du själv börjat utforska din egen relation till alkohol är det ett fantastiskt tillfälle att dela med dig av din egen story. Berätta så mycket eller så litet du känner för! När du visar dig sårbar är sannolikheten stor att den andra också vågar öppna sig. Du anar inte hur mycket det betyder att veta att vi inte är ensamma om det skamliga i att inte kunna dricka “som vanligt folk”!
Välj dina ord!
Vissa ord ger för somliga starka negativa associationer. Jag skulle råda dig att inte använda ord som alkoholist eller missbruk. Prata hellre om att “dricka mer än du innerst inne vill” eller att ha “ett problematiskt förhållande till alkohol”. Laddade och stigmatiserande ord och uttryck kan få motsatt effekt och göra att personen i fråga fastnar i försvarsställning.
Så, hur inleder man det första samtalet?
Det här kan förstås vara supersvårt och är helt beroende av sammanhang och i vilken relation du står till personen. Du får vara kreativ och finkänslig och ta i den heta potatisen på ett sätt som känns rätt för dig.
Om möjligt, försök hitta ett tillfälle när det bara är du och den andra personen, och undvik absolut situationer när hon eller han är alkoholpåverkad. Det du vill är att inleda ett förtroligt samtal, inte att få den andra personen att sluta dricka (det är för övrigt inte din uppgift).
Berätta gärna om du tycker att det här är jobbigt och att du inte riktigt vet hur du ska bete dig men att du lagt märke till ett beteende som verkar problematiskt för den andra.
“På festen i helgen märkte jag att du blev så där full igen. För mig verkar det som om du och alkohol inte funkar så bra, men jag kan ha fel. Hur ser du själv på din relation till alkohol?”
“Jag har tänkt litet grand på det där med alkohol/ditt drickande och jag undrar ibland om du har svårt att stoppa. Har jag rätt? Tycker du att det är svårt att låta bli eller att inte dricka för mycket?”
“Vill du berätta? Jag lyssnar gärna!” (Och gör just det, lyssna mer än du själv pratar!)
“Du kanske tycker det här är jättejobbigt att prata om, men jag har lärt mig en hel del om alkohol och för mig verkar det som om du kanske är en av alla som lider i det tysta av ditt drickande. Är jag fel ute? Om du vill kan vi gärna prata om det.”
“Du kanske inte känner dig redo att prata om det här (med alkohol) just nu, men du ska veta att jag finns här om du vill prata och jag lovar att inte döma eller klandra dig. För du är inte ensam, och du ska veta att det finns hjälp att få, även om det känns läskigt.”
“Vill du att vi tillsammans kollar vilka möjligheter som finns som kanske kunde funka för dig?”
Tipsa gärna om mig, min hemsida, mitt Instagramkonto (@alkoholcoachen) eller mitt gratisprogram “21 dagar utan alkohol”. Eller föreslå något annat som kan vara relevant för just den här personen.
Till sist…
Jag tror inte på “tough love”, tvång eller ultimatum. Viljan till förändring måste komma inifrån personen själv. Det kan ta tid att nå dit, men om du kan vara den som kan öppna upp för möjligheten till en förändring har du gjort en storslagen insats! Bara att ha inlett ett samtal, som förhoppningsvis kan fortgå, kan vara exakt just det den här personen behöver!
Skulle det vara så att den här personen slår ifrån sig eller inte alls är beredd att prata om saken så är det som det är. Du har gjort vad du har kunnat och kanske har du ändå sått ett litet frö. I min värld är det ett tecken på stort mod och medmänsklighet och det hedrar dig!
5 juli 2024