Inspiration
Posted in

Hur kommer det sig att somliga blir beroende men inte andra?

Först och främst, alla som konsumerar alkohol kan bli beroende. Anledningen är rätt enkel: alkohol är en beroendeframkallande substans.

Låt mig gå rakt på sak, mitt synsätt och den filosofi som min coachning bygger på, kommer inte från den traditionella och (tyvärr) dominerande bilden av alkoholberoende som framför allt 12-stegsmetoden representerar.

I min värld

  • orsakas inte alkoholberoende av en allergi (även om vissa kan få fysiska reaktioner som rodnad eller utslag när de dricker, men det är i regel inte alkoholen själv utan andra ämnen i drycken som orsakar de reaktionerna)
  • finns inga särskilda “beroendepersonligheter”
  • handlar det inte enbart om gener
  • är man inte “defekt” eller karaktärssvag om man har utvecklat ett beroende
  • är man inte en usel lögnare (eller förnekare) om man dricker mer än man innerst inne vill (visst, en å annan osanning kan säkert förekomma, men det gäller väl alla?).

Märk väl, jag tycker att t.ex. AA eller andra 12-stegsvarianter gör ett fantastiskt jobb och alla som får hjälp och trivs där kan jag bara gratulera! Min uppgift är att ge fler perspektiv som kan passa för dem som inte känner sig helt bekväma eller hemma i 12-stegsmodellen.

Bra! Då var den biten avklarad.

Den forskning och kunskap som jag stöder mina uppfattningar på ser snarare så här på frågan varför somliga blir beroende av alkohol snabbare än andra: 

Alkohol finns överallt och har fått en oförtjänt romantiserad roll i samhället!
Det här är inte ett skäl till varför en del blir beroende, snarare en beskrivning av den omvärld vi lever i som påverkar vår inställning till alkohol.

Med tanke på att runt 75-80% av alla vuxna i vår västerländska kultur konsumerar alkohol är det ingen överdrift att säga att alkohol förekommer i stort sett överallt. De flesta växer upp i en miljö där alkoholen har en given och sällan ifrågasatt roll i så många sammanhang. Fest och firande. Helger och högtider. Semestrar och resor. AW och middagsbjudningar. 

Det är förbaskat svårt att undvika och vi blir ständigt påminda om alkoholens alla “fördelar” (med massivt stöd från en extremt penningstark och skrupelfri alkoholindustri).

Är det så konstigt att vi redan tidigt programmeras att tro att alkohol är något vi behöver? Ett socialt smörjmedel? Ett måste för att få höra till och vara en del av gemenskapen? 

Vad tror du det beror på att det är så vanligt att man måste förklara sig om man inte dricker vid ett givet tillfälle?

Ju tidigare man börjar dricka, desto större risk
Både kroppen och hjärnan är långt ifrån färdigutvecklade i tonåren och påverkas starkt av en tidig alkoholdebut. Ju tidigare vi börjar dricka desto större är risken att utveckla alkoholberoende längre fram i livet.

Själv var jag tretton. 

Trauman och svåra upplevelser
Den som upplevt trauman i livet, som ung eller äldre, löper större risk att bli beroende. Med trauma menar jag inte enbart övergrepp, våld, dödsfall i familjen eller andra djupt smärtsamma upplevelser. Den som en gång blivit utskrattad av hela klassen vid en nervöst framförd katederredovisning, kan bära med sig djupa sår i själen för lång tid framåt. Eller den som alltid valdes sist till brännbollslaget eller blev retad för sina fula byxor eller töntiga frisyr. Och den som alltid druckit måttligt kan efter en uppslitande skilsmässa eller förlusten av ett jobb vid 45 års ålder peta i sig en flaska vin om dagen, ett år senare.

Gener spelar en viss, men underordnad roll
Ett barn som växer upp i en familj där den ena eller båda föräldrarna dricker kan mycket väl fortsätta i samma spår senare i livet. Men om du frågar mig handlar det mer om konsekvenserna av den otrygga miljö barnet utsätts för; att inte få vare sig känslomässiga eller fysiska behov tillgodosedda, eftersom deras föräldrar varit oförmögna att tillfredsställa dem, helt eller delvis. Det enda sättet de här föräldrarna har kunnat förmedla hur man hanterar svårigheter i livet har varit genom att bedöva dem med alkohol. De har inte själva haft sunda strategier att bemöta livet när det är jobbigt, och den oförmågan går ofta i arv.

Gener spelar en viss roll, men är sällan ensamt avgörande för om en person kommer att utveckla ett beroende. Om våra gener vore allena utslagsgivande, borde rimligtvis alla som har nära släktingar med alkoholproblem också bli beroende. Så är det inte.

Till sist, vetenskapen har, trots decennier av idogt forskande, ännu inte upptäckt en särskild “alkoholistgen” – en gen som bara alkoholberoende har men inte andra. 

Ångest och depression påverkar
Personer som lever med olika grad av ångest eller depression har lättare att utveckla alkoholberoende. Och det är ju egentligen inte så konstigt! Alkohol skänker nämligen viss lindring – ända tills den inte gör det längre! Den som dricker för att dämpa ångest eller depression hamnar förr eller senare i en djävulsk kretsgång där alkoholen mångfaldigt förvärrar en redan ytterst problematisk livssituation.

Behöver jag nämna den allt annat än lyckade kombinationen av alkohol och psykofarmaka?

Den allra vanligaste orsaken är självmedicinering
Den som dricker för att undvika eller döva negativa känslor, oro, stress, frustration, ensamhet, prestationsångest eller t.ex. för att passa in löper större risk att utveckla alkoholberoende än de som dricker av mer sociala skäl. (Och man kan förresten göra både och, fråga en som vet!).

Problemet är att vi ofta inte är medvetna om varför vi dricker som vi gör! Med tiden blir drickandet mer eller mindre vanemässigt och vi reflekterar inte ens över varför vi häller upp ett glas i tid och otid. 

Vi bara gör det! Häpp!

En typisk dag i mitt tidigare smygdrickarliv kunde se ut så här: hem från jobb och hundrunda vid 14-tiden, sparka av skorna, mata hunden och sen hälla upp ett glas vin (först därefter hängde jag upp jackan som låg slängd över hallbordet!).

Det krävdes en del djuplodande arbete för att inse att jag innerst inne kände mig ensam, frustrerad över problemen i min relation och att en del av mig inte trodde att jag dög. Och att jag var förfärligt rädd att visa mig svag och sårbar!

Om du tycker att det är konstigt att din väninna, eller granne, eller kollega tycks kunna dricka en hel del utan att verka ha några problem, kan det bero på att hon eller han inte faller under några av ovanstående förklaringar.

Men, det kan också vara så att du faktiskt inte vet hur deras förhållande till alkohol egentligen ser ut!

Jag var mästare på att dölja det! Hur ser det ut för dig?

Join the conversation

TOP

Prenumera på mitt nyhetsbrev!

* måste fyllas i
Jag lovar, det kommer inte drälla in mejl från mig! Nyhetsbrevet skickar jag ut varannan vecka och du kan avregistrera dig när som helst.