Vägen från att dricka mer än man innerst inne vill till ett alkoholfritt, lyckligt liv ser väldigt olika ut för olika personer. Förstås, vi är ju alla olika! Likaså tar det olika lång tid att komma dit man vill.
Somliga vill lära sig att dricka mindre, andra siktar mot en tillvaro helt utan alkohol. Oavsett vilket mål man har kan det vara bra att känna till att resan tar en in och ut ur olika faser.
Jag tycker mig se ett visst mönster, dels när jag tänker på min egen resa, dels när jag pratar med klienter och andra som förändrat sin relation till alkohol.
Ungefär så här var det för mig:
Jag började med ett 30-dagars s.k. alkoholexperiment (med This Naked Mind) i november 2019. Varje dag fick jag ett nytt mejl med ett specifikt tema och de där dagliga mejlen var så inspirerande och jag längtade efter dem. Jag visste att det här var precis rätt för mig! Jag gled igenom den första månaden helt utan sug, helt utan problem och visste efter bara ett par veckor att jag skulle fortsätta in i december, trots stundande jul- och nyårshelger, en resa hem till Sverige och alla utmaningar det skulle innebära.
Jag lyckades förbluffande bra! Det var så enkelt att jag till och med undrade om jag verkligen hade haft problem med alkohol – varför gick det annars så lätt?
April 2020, några veckor in i pandemin, jobbdatorn i knät i soffhörnet eftersom vardagsrummet nu blivit home office. Uttråkad. Minns att jag lagade risotto en kväll (med vitt vin) och drack plötsligt upp slatten som blev kvar i 37-centilitersflaskan! Häpp!
Fortsatte att dricka till och från i 10 veckor innan jag till sist samlade ihop mig och satte P för drickandet i juni 2020. Slutgiltigt.
Det började kraftfullt och entusiastiskt. Sen blev det trist. “Är det här allt?”. Halkade av banan och mådde inte alls bra och var fylld av så mycket besvikelse. Tills jag tog tag i det igen, och det visade sig att det inte var så svårt. Allt jag hade lärt mig under de där första sex månaderna hade ju inte gått förlorat, jag hade bara lagt det åt sidan ett tag.
Några månader in i nästa fas drabbades jag av ett slags vemod. Som om det verkligen gick upp för mig att den här relationen var slut. På riktigt. Ungefär som ett halvtaskigt kärleksförhållande som tar slut – man vet att det är det bästa men man sörjer det ändå på något sätt.
Efter en tid, kanske ett år efter jag hade börjat min resa i november 2019, kändes det som om saker och ting äntligen föll på plats. Att inte dricka, att inte vilja dricka, blev mitt nya normala och där är jag fortfarande.
När jag coachar klienter som kommit så långt pratar vi sällan om alkohol. Det har blivit en bisak. I stället handlar det om hur vi kan växa och utvecklas, skifta perspektiv som hjälper oss att se på oss själva, och andra, med nya medkännande och vänliga ögon.
När alkoholen är liten och betydelselös, det är då den riktiga resan börjar!
29 november 2023