I dag blir det en torr liten lektion i vad som händer i kroppen och hjärnan när vi dricker.
Alkohol är både vatten- och fettlösligt vilket gör att den går in i alla celler i kroppen och hjärnan (hjärnan är annars ganska restriktiv med vilka ämnen den släpper in). Under de första 20-30 minuterna, när alkoholen går ut i blodet, upplever vi ett initialt, skönt rus. Det är alkoholen som kickar igång det s.k. GABA-systemet (GABA är en signalsubstans som gör att vi känner oss lugna och rofyllda).
Sen är det dags för en artificiell och kraftig stimulans av vårt njutnings- och belöningscentrum i hjärnan (accumbenskärnan). Det är en annan signalsubstans, dopamin, som är i farten. Dopaminets roll är framför allt att tala om för oss att vi vill ha mer av det där sköna. Som du kanske förstår spelar dopamin en stor roll för utvecklandet av beroende.
Samtidigt som alkoholen absorberas av blodet startar en nedbrytningsprocess där olika enzymer skrider till verket. Det är för att kroppen omgående vill få ut giftet ur systemet (den vill ju hålla oss vid liv!). Du kanske inte tänker på alkohol som ett gift, men för kroppen är etanol, den rena formen av alkohol, extremt toxisk.
Alltså börjar alkoholhalten sjunka i blodet i takt med att nedbrytningen pågår.
När det inträffar, alltså efter cirka 20-30 minuter, ersätts de härliga känslorna av mer otrevliga dito. Det beror bland annat på att ämnen som dynorfin och kortisol frisläpps vilket gör att vi känner oss en smula obehagliga eller rastlösa till mods.
Det är hjärnans sätt att bibehålla s.k. homeostas, eller balans. De dämpande effekterna av alkoholen måste balanseras med mer aktiva ämnen, som exempelvis stresshormoner.
Men, vad gör vi då, när vi har druckit ett glas och de här obehagskänslorna dyker upp efter en stund? Vi dricker ett glas till och får ett nytt påslag av dopamin! Därför hinner vi oftast inte ens märka hur de första sköna känslorna byts ut mot obehag. Åtminstone förknippar vi det inte med alkoholen.
Det här är faktiskt abstinensbesvär! (Förr i världen trodde jag att abstinensbesvär var något som bara drabbade riktiga fyllon och inte en så’n sofistikerad drinkare som jag själv!).
Eftersom etanol är ett gift blir det kroppens absolut högsta prioritet att få ut det ur systemet så snabbt som möjligt. Andra funktioner, som exempelvis matsmältningen, sätts på paus. (Det förklarar varför vi kan bli oresonligt hungriga framåt småtimmarna eller dagen efter – vi har inte känt några mättnadskänslor trots att vi kanske har ätit rejält!).
Det irriterande i det här är att det tar mycket längre tid att bryta ner alkoholen än de första euforiska känslorna varar. Tjugo minuters feel good övergår i flera timmars feel bad. Händer det att du vaknar runt tretiden på morgonen med lätt (eller svår) ångest efter att du har druckit? Det är nedbrytningen som når sin kulmen! Den fortsätter ett tag till så dagen efter kan du också räkna med oangenäma känslor. För somliga kan det ta ännu längre tid.
Om du testar att dricka ett eller ett par glas och sen väntar i t.ex. en timme innan du dricker nästa glas, kommer du att upptäcka hur både de fysiska förnimmelserna och de känslomässiga reaktionerna förändras. Du kommer inte att uppleva samma mysiga känsla igen som du gjorde efter det allra första glaset, tro mig!
Naturligtvis händer en hel rad andra saker i kroppen när vi dricker, men det här är den mest grundläggande processen. Om du har ett problematiskt förhållande till alkohol kan det vara bra att veta vad som egentligen händer när du dricker och du kan på goda grunder fråga dig om det verkligen är värt det!
Är 20 minuters skönt rus värt flera timmar av obehag? För min del är svaret klockrent!
19 juli 2023