Del fem i serien kring de vanligaste orsakerna till hur det kommer sig att vissa av oss utvecklar beroende medan andra inte gör det, trots att de också dricker.
Ångest, oro och depression
För den som kämpar med starka negativa känslor eller tankar är det inte alls konstigt att ta till substanser som alkohol för att lindra det som gör ont.
Tvärtom, det är i allra högsta grad mänskligt!
Faktum är att oavsett om vi dricker eller inte så är det fullständigt normalt att inte vilja känna obehag eller smärta.
Vi söker oss BORT från lidande och MOT njutning och tillfredsställelse.
Det förrädiska med alkohol är att det faktiskt skänker viss lindring, om än bara för en kort stund. Lägger vi till alkoholens beroendeframkallande egenskaper är det enkelt att se hur vi kan fastna i beroendet.
Det „sköna“ upplever vi när alkoholen går ut i blodet. Den känslan håller i sig i runt 20-30 minuter, kanske litet längre om vi har ätit ordentligt innan.
Men kroppen är smart och inser att den snabbt måste få ut giftet ur systemet – för hjärnans högsta prioritet är att hålla oss vi liv. Det som bl.a. händer när vi börjar bryta ner alkoholen är att hjärnan svarar med moteld mot de lugnande effekter alkohol initialt har, och utsöndrar därför ämnen som kortisol och dynorfin.
Och det här orsakar MER stress, rastlöshet och ångest! Ett obehag som dessutom håller i betydligt längre än „det sköna ruset“. Vi pratar flera timmar, och vid regelbundet drickande ibland till och med flera dagar.
Att dricka alkohol för att dämpa ångest är med andra ord som att hälla bensin på den!
Och vad gör vi då? Jo, vi dricker mer. För att lindra det obehag som alkoholen orsakar. Ovanpå den ångest, eller den oro vi försökte dricka bort från början! Den onda cirkeln är sluten och den kan vara mycket svår att ta sig ur.
Så nej, det är inte alls konstigt att många som av olika skäl lever med ångest, oro eller depression utvecklar alkoholberoende.
15 november 2024