Är det något du frågat dig någon gång? Kanske i sviterna efter ännu en blöt kväll? Eller är det mer en gnagande oro som dyker upp ibland men som du helst ignorerar? För vad skulle det innebära om du verkligen vore alkoholist?
Jo, det skulle väl betyda att du var tvungen att sluta dricka och aldrig mer få njuta av det som “vanligt folk” tycks kunna hantera så mycket bättre än du. Eller?
För den som har utvecklat ett beroende är den tanken vedervärdig, rentav paralyserande! Det var exakt det, fasan inför att aldrig någonsin få dricka igen, som gjorde att jag ständigt sköt upp “det jag visste att jag borde göra”.
Jag tar tag i det på måndag.
Nej, efter semestern får det bli för en sommar utan rosévin går ju inte.
Fast nja, i höst är ju den där stora festen, och den där påkostade kick-offen med jobbet, och den där roliga weekendresan med gänget. Det får bli efter det.
Först och främst, ordet alkoholist använder jag bara när jag vill väcka starka känslor och för att det är ett begrepp som många fortfarande förknippar med alkoholberoende, inte sällan nedsättande. Jag gillar det inte och har aldrig betraktat mig som vare sig alkoholist eller nykter alkoholist.
Tack och lov behöver du inte definiera dig som alkoholist bara för att vilja se över och kanske förändra din relation till alkohol. (Det är förstås helt okej om du vill göra det, om det hjälper dig, men du behöver inte göra det!)
Kanske känner du igen dig i några av de här företeelserna:
- du har bestämt dig för att inte dricka i dag, men framåt kvällen sitter du där med ett glas i alla fall
- du planerar att bara dricka ett eller två glas men det blir oftast fler
- av oro för att personalen på Systembolaget ska känna igen dig börjar du handla på olika butiker
- du lämnar tomglas på olika ställen
- du sneglar på hur långsamt andra dricker medan ditt eget glas ständigt är tomt
- du känner en lätt upprördhet när du får mindre i ditt glas än vad andra får
- du är noga med att se till att du alltid har „tillräckligt mycket“ hemma eller oroar dig för att det inte ska finnas „tillräckligt mycket“ dit du ska
- du har svårt att föreställa dig en helg (eller fest, middag, resa etc) utan alkohol
- du börjar smussla och kanske slira lite på sanningen om hur mycket eller ofta du dricker (t.ex. vid hälsokontroller eller om någon frågar rakt ut)
- efter en trevlig kväll i goda vänners lag vill du ändå ta en liten rackare innan du går och lägger dig, trots att du egentligen har fått mer än nog
- dagen-efter-plågorna börjar bli mer och mer outhärdliga
- du häller upp mer i ditt eget glas än i andras, eller tar några extra klunkar i smyg i köket innan du fyller på en ny runda till dina gäster
- andra har börjat kommentera ditt drickande (och det gör dig irriterad)
- du dricker (oftare) ensam och ibland tidigare på dagen än du gjort förut
Alla de här subtila signalerna, var och en för sig eller i kombination, behöver inte betyda att du är beroende men de indikerar att alkoholen fått en orimligt stor roll i ditt liv och att det kan vara dags att förändra ditt förhållande till alkohol.
Hjälper det då att grubbla över om du är alkoholist eller inte? Vilka känslor väcker de funderingarna?
Betydligt intressantare är det att fråga sig:
- Är mitt liv tillräckligt bra, tillfredsställande och lyckligt som det är nu? (Och inte: Har mitt drickande hunnit förstöra tillräckligt mycket för att jag ska behöva göra något åt det?)
- Hur skulle mitt liv se ut om jag drack mindre eller inte alls – om alkoholen inte spelade någon större roll längre?
De här frågorna kan visserligen också skapa olustkänslor men de anger en riktning som öppnar upp för olika möjligheter. Som att testa och ta små nyfikna steg mot någonting som kanske visar sig vara bättre än man vågade hoppas på.
Det var ingen som föreslog det här perspektivet när jag hade behövt det som bäst. Jag hade ändå turen att sent omsider träffa en person som inspirerade mig att utforska vad mitt ihärdiga vinpimplande började göra med mig. Det var i september 2019.
I juni 2020 var senaste gången jag trodde att ett glas vitt skulle tillföra något. (Avskedet blev inte särskilt sentimentalt eftersom det inte gav mig någonting!)
Till slut, det där med alkoholist eller inte. För mig framkallar ordet enbart negativa associationer så jag använder det ytterst sällan – du bestämmer hur du vill umgås med det!