Nu smög jag visserligen med mitt drickande så det var ingen som fick det tvivelaktiga nöjet att kalla mig vare sig det ena eller det andra. Och utåt sett såg det väl bra ut. Normalt.
Själv visste jag ju att det var långt ifrån “normalt” att stressa hem efter jobbet så att jag skulle hinna med några glas innan sambon kom hem ett par timmar senare. Det var inte heller “normalt” att girigt snegla på hur innehållet i en flaska fördelades av oro att inte få min beskärda del. Och jag vet inte hur “normalt” det är att sitta med tomt glas i ett sällskap där alla andra dricker outhärdligt långsamt och undra när det blir påfyllning igen.
En sak visste jag dock bestämt. Jag förstod att jag hade problem, men jag kunde för mitt liv inte kalla mig alkoholist.
Så när jag fick höra talas om gråzonsdrickande öppnade sig en helt ny värld för mig. Äntligen en åskådning som kändes vettig!
Gråzonsdrickande beskriver ett steglöst fält mellan å ena sidan mycket låg, eller ingen alkoholkonsumtion alls och å andra sidan fysiskt beroende (och det är faktiskt bara runt 10% av alla som dricker extremt mycket som är kliniskt beroende). De allra flesta av dem som dricker alkohol befinner sig någonstans i mitten, i gråzonen. Eftersom vi med regelbundet drickande med tiden höjer vår tolerans för alkohol, förflyttar vi oss sakta mot ökat beroende – ofta utan att vi ens märker det.
Var skulle du placera dig själv på den här skalan? Till vänster eller höger om gråzonen, eller kanske någonstans mitt i?
Det finns många skäl till varför det kändes så skönt att slippa begreppet alkoholist, bland andra:
- för att det är en stämpel som skiljer på folk, det blir ett “vi och de” där alla vill tillhöra “vi” – vi som är normala (i själva verket befinner sig de flesta som dricker i gråzonen)
- för att en alkoholist ses som en hjälplös loser
- tron att det är först när man nått den absoluta botten (dvs när man blivit alkoholist) som man behöver göra något åt sin situation.
Dessutom har modern beroendemedicin övergett begreppen alkoholism och alkoholmissbruk till förmån för det mer relevanta, men litet otympliga alkoholbrukssyndrom (eller alkoholberoende) som kom med uppdateringen av DSM-5 (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, femte upplagan från 2013, Alcohol Use Disorder, AUD).
Varför är allt det här så viktigt?
Jo, för att det tillåter alla som upplever att de har ett knepigt förhållande till alkohol att utforska nya vägar utan att de behöver betrakta sig eller stämplas som alkoholister! Tro det eller ej, det finns de som dricker förhållandevis litet men som känner att det har en negativ inverkan på deras liv. Och det finns de som dricker en hel del utan att de upplever att det nämnvärt försämrar deras livskvalitet. Och så finns det alla andra, jag själv till exempel.
Man måste inte vara alkoholist för att vilja förändra sin relation till alkohol!
Att “förändra sin relation till alkohol” och vad det innebär är högst individuellt och ett djupt personligt ställningstagande, precis som resultatet är som var och en önskar av den förändringen.
Som jag ser det handlar det om:
att göra alkoholen liten och betydelselös i livet.
För väldigt många passar helt enkelt vare sig begreppet alkoholist eller ett antal steg (12, för att vara exakt) in i den processen!
Hur skulle ditt liv se ut om alkoholen vore liten och ovidkommande? Let’s talk!