Jag har druckit alkohol större delen av mitt liv. Fram till de sista åtta åren av mitt drickande tänkte jag aldrig på det som problematiskt. Nja, med undantag för de gånger jag hade anledning att ångra något jag gjort eller sagt under påverkan eller när jag var extremt bakis.
Men att vara bakfull då och då hörde liksom till, som en trist liten olägenhet man fick räkna med för att ha kul ibland. Och jag var ju inte värre än någon annan.
Så här i efterhand kan jag tycka att det är synd att det behövde ta så lång tid innan jag fick rätsida på det som till slut blev ett problem.
Här är fem saker jag önskar att jag hade vetat då:
1. Det var inget fel på mig!
Jag tyckte länge att jag var svag, dålig och karaktärslös som inte kunde kontrollera mitt drickande. Som inte kunde stoppa efter ett par, tre glas eller bara oberört strunta i att dricka trots att tillfälle gavs.
Med en redan tilltufsad självkänsla fick det här mig att vilja dricka ännu mer!
Idag vet jag att det inte har någonting med viljestyrka, disciplin eller brister i min personlighet att göra utan att alkohol faktiskt förändrar hjärnan. Hos alla som dricker tillräckligt mycket under tillräckligt lång tid.
2. Det går inte att straffa sig ur ett beroende
Vi bestämmer oss för att bara dricka si eller så mycket, eller inte alls, fixar det inte och genast slår vi oss själva sönder och samman. Bara för att det är outhärdligt att bära skammen och skuldkänslorna över att inte kunna dricka “normalt”.
Idag vet jag att det snarare är ofantligt mycket självmedkänsla som är den sundaste vägen till frihet. Vi behöver inte fler sparkar när vi redan ligger. Vi behöver empati och en hjälpande hand, och det får vi ge oss själva (om vi inte har någon vid vår sida).
3. Nyfikenhet är min bästa vän
Jag är av naturen vetgirig men använde aldrig min nyfikenhet för att ta reda på i vilken utsträckning alkoholen verkligen höll vad den lovade. I åratal drack jag tanklöst och slentrianmässigt. Varför skulle jag ifrågasätta om det var gott? Eller om det blev roligare med alkohol (eller om jag blev roligare)? Eller om jag hade mått bättre utan? Fjantiga frågor som absolut inte fick plats i min vinmarinerade hjärna.
Idag vet jag att först när man vågar utmana djupt rotade föreställningar kring alkoholens påstådda fördelar så börjar det hända grejer. Kan det vara så att alkohol snarare skapar ångest än lindrar den? Tänk om jag skulle sova bättre utan alkohol? Gör verkligen alkoholen ett sällskap roligare? Härliga människor är väl härliga oavsett om vi dricker med dem eller inte? Eller är de i själva verket rätt trista eller ointressanta ändå, med eller utan vino-fino?
4. Man behöver inte vara alkoholist för att vilja förändra sin relation till alkohol
Den här är lurig! Även om jag visste att mitt drickande inte alls var okej, kändes det ändå som om jag hade något litet inbillat äss i rockärmen. Jag var ju inte fullfjädrad alkoholist! För jag “visste” ju hur en riktig alkoholist ser ut och eftersom jag ännu inte hade nått den absoluta botten var läget inte akut (ergo: jag behöver inte göra något än).
Idag vet jag att man definitivt inte behöver vänta på att allt ska rasa för att göra en förändring. Det räcker med att inse att det inte är så bra som det skulle kunna vara. Och det är helt meningslöst att jämföra sig med andra!
5. Det finns alternativ till Anonyma Alkoholister
För mig kändes det avskräckande att behöva bege mig till en dyster källarlokal, sätta mig i en ring och räcka upp handen och säga “Hej! Jag heter Charlotta och jag är alkoholist.” Jag kunde inte förlika mig vid tanken på att bekänna något jag inte kunde identifiera mig med, eller att behöva lägga över mig själv i Guds, eller en högre makts, händer.
(Jag medger, jag hade fördomar mot hela AA-svängen! Idag är min inställning mer tillåtande och faktum är att AA är räddningen för otroligt många människor och det är fantastiskt!)
Men jag trodde att AA och andra tolvstegsmodeller var det enda alternativet.
Idag vet jag att det finns andra metoder och synsätt som passar mig bättre. Som ger mig kraften att göra den förändring som är nödvändig för just mig, utan regler eller särskilda steg. Som ger mig modern, vetenskapsbaserad kunskap och relevant information för min unika resa.
Hade jag vetat allt det här då, för flera år sen, hade jag kanske blivit fri från alkoholen mycket tidigare. Nu blev det inte så och det var kanske meningen. Men om jag kan så ett litet litet frö hos någon som behöver höra det här, så är jag nöjd. Då är det en gåva i sig.
13 augusti 2024